Bertil Olins blogg
den 8 december 2008

Sjukvården i Västra Götaland

I tidningen Bohuslänningen kunde vi häromdagen läsa en insändare där den förre socialdemokratiske riksdagsmannen Lennart Nilsson gick till hårt angrepp mot Västra Götalandsregionen. Han kallade regionen en demokratisk katastrof. Det är intressant att just en socialdemokrat kommit till den insikten. Annars har vi vant oss vid att socialdemokratiska politiker med näbbar och klor försvarar planhushållningens sista utpost. Det tragiska är att två borgliga partier centern och folkpartiet styr tillsammans med socialdemokraterna och därmed försvarar nuvarande tingens ordning. Det finns inte heller någon kraftfull opposition från moderaternas sida. Det märktes när regionråden ville höja sina redan mycket höga löner med runt 6000 kronor i månaden. Sitter man som de moderata regionråden gör med fingrarna i syltburken vill man vara med och roffa åt sig så mycket det går för egen del. Nu blev det inte någon löneförhöjning den gången, det såg regionfullmäktige till. Man kan ju bara hoppas att de giriga regionråden skäms en smula. Vad gör de 15 regionråden för nytta kan man verkligen fråga sig.

Med alla övriga styrelser och hälso-och sjukvårdsnämnder har man skapad en gigantisk politisk överbyggnad bestående av drygt 1800 deltidspolitiker. De allra flesta utan särskilt djupa kunskaper när det gäller sjukvårdens villkor.

Nu har hälso- och sjukvårdsnämnderna å andra sidan inte särskilt mycket att säga till om. Jag var under fyra år ledamot i hälso-och sjukvårdsnämnden för norra Bohuslän. Vår uppgift var att beställa sjukvård för då ca 1.4 miljarder kronor årligen. Trots en uppenbar strävan från nämndens sida att prioritera närsjukvård och försöka påverka en dåligt fungerande primärvård lyckades detta aldrig under de fyra år jag satt i nämnden. Jag upplevde att hälso-och sjukvårdsnämndernas roll bara var att fungera som någon slags demokratisk gisslan. Vi hade egentligen inget att säga till om. Beslut om fördelning av pengar till olika sjukvårdshuvudmän togs av regionstyrelsen . Oftast var det ständigt stora underskott för kolossen Sahlgrenska universitetssjukhuset som tog resurser från de prioriteringar vi i nämnden önskade. I samhället i övrigt välkomnar vi företeelser som valfrihet och konkurrens. Monopol medför minskad effektivitet och fördyrar. Är det inte då märkligt att inom ett område hyllas monopolet som det enda rätta nämligen inom sjukvården i Västra Götaland. Det skulle bara finnas en vårdcentral i varje kommun och den skulle vara offentlig. Det fanns för ett par år sedan två vårdcentraler i samhället Ljungskile, en offentlig och en privat. Den socialdemokratiska majoriteten tillsammans med de borgliga stödpartierna bestämde att inte förnya avtalet med den privata vårdcentralen. Det stack väl i ögonen på socialdemokraterna att den privata vårdcentralen i Ljungskile fått betyget Västra Götalands bästa vårdcentral. För övrigt hade den offentliga vårdcentralen i Ljungskile också gott renomé, vilket naturligtvis berodde på att det fanns konkurrens.

Jag bor själv i Strömstad och där finns en vårdcental som drivs offentligt. Under de fyra år jag var ledamot i hälso-och sjukvårdsnämnden för norra Bohuslän klarade vårdcentralen aldrig av att leva upp till det som avtalats med nämnden. Främst var det tillgängligheten som brast. Bristen på läkare angavs oftast som skäl. Provinsialläkartjänsterna var sällan besatta, vilket är fullt förklarligt. Vem söker en fast tjänst som provinsialläkare om man kan arbeta som stafettläkare och tjäna kanske tredubbelt så mycket. Samtidigt fanns det läkare bosatta i Strömstad som önskade skriva avtal med Västra Götalandsregionen och öppna praktik där. Problemet med primärvårdens dåliga tillgängligheten i Strömstad skulle snabbt kunnat undanröjts om man hade tillåtit läkare att öppna privata mottagningar. Men, se nej det gick inte av ideologiska skäl.

Om man gör en jämförele med en annan samhällsfunktion framstår sjukvårdsmonopolet som rent absurt. Tänk er att det bara skulle finnas en enda bilverkstad i en stad av Strömstads storlek. Tänk er dessutom att ett gäng politiker, amatörer när det gäller bilreparationer, skulle sitta i Uddevalla eller i Vänersborg och något år i förväg försöka lista ut hur mycket vård strömstadsbornas bilar kommer att behöva och hur mycket reservdelar som skulle inhandlas. Man kan ju bara gissa att det inte skulle fungera något vidare.

Vi vet att planhushållning inte fungerar. Åtskilliga länder har prövat och övergett den sortens samhällssystem. Det forna Östtyskland, tillämpade planhushållning på alla samhällsområden, också när det gällde biltillverkning och reservdelstillverkning för bilar. Behövde man exempelvis en ljuddämpare till sin Trabant, som ju var den enda bil som fanns köpa, kunde det vara en väntetid på ett år om man inte kände någon som jobbade på fabriken som tillverkade ljuddämpare. Då kunde man för tiodubbla priset få tag på en stulen mycket snabbare.

Som bekant var DDR som land helt bankrutt när muren föll.

Det talas mycket vårdgaranti dessa dagar. Vi hör politiker uttala sig om hur förträffligt vårdgarantin fungerar. Sanningen är att den inte fungerar. Får du inte vård inom stipulerad tid av vårdgivare inom Västra Götaland kan du vända dig till andra landsting. Det är i och för sig positivt även det kan bli långa resor och merkostnader för den enskilde patienten.

Många behandlingar och operationer utförs billigare i landsting där det finns en mångfalld av vårdgivare och därmed konkurrens. Man kan ju undra om det är en affärsidé att låta människor få vård utanför Västra Götaland för att därigenom spara pengar. Men det var väl ändå inte tanken med vårdgarantin att andra landsting skulle utföra vården för att rädda anseendet för sjukvården i vår region.

Nu pratar politiker storvulet om att slå ihop Värmlands läns landsting och Västra Götalandsregionen. Bevare oss för en sådan utveckling. Är det månne för att regionråden ska kunna höja sina löner ytterligare. Eller vad kan ligga bakom. Om man inte klarar av att driva kolossen Västra Götaland så att medborgarna får den vård som utlovats, hur ska det då gå med en ännu större koloss. Nej, se på Halland, ett välskött landsting som klarar sig alldeles utmärkt trots sin ringa storlek.Kanske skulle vi bohuslänningar fundera på om vi ska bryta oss ur Västra Götalandsregionen och forma vårt eget landsting medan vi har någon verksamhet kvar på Uddevalla sjukhus.


Bloggarkiv
▼ 2008 (1)
▼ december (1)
Sjukvården i Västra Götaland I tidningen Bohuslän...

Om mig

BeO
Visa hela min profil