Strömstadspartiet säger sig vara ett parti för strömstadsborna. Man säger att man ska verka i dialog med medborgare och företagare. Dialog innebär att ha man måste ha förmåga att lyssna på andra människors argument och försöka ta till sig det de säger. Där brister det uppenbarligen hos de ledande politikerna i strömstadspartiet. Tycker man inte som de har man citat, ”hål i huvudet”.
Kommunens förvaltningschefer har fått uppleva denna bristande förmåga till dialog hos strömstadspartiets politiker. Att en partiordförande och en vice ordförande i kommunstyrelsen i brev hotar egna förvaltningschefer måste anses vara synnerligen osmakligt. Är det så som strömstadspartiet tolkar begreppet dialog? Hur var det? Ett parti för strömstadsborna. Kommunens personal är också strömstadsbor. Eller räknas inte de?
Medborgare som lämnat synpunkter, eller till och med presenterat fullödiga förslag på hur stadsmiljön skulle kunna utformas har fått sura kommentarer från strömstadspartiet i stil med,”vem har bett dig komma med förslag”.
Ett antal företagare har kontaktat folkpartiet i förtvivlan över hur man blivit behandlad av den politiska ledningen i miljö-och byggnämnden. Etablering av nya företag eller utveckling av befintlig verksamhet kan vara kostsamt för en företagare. Under förra mandatperioden fördes ofta dialog mellan företagare, politiker och tjänstemän på ett tidigt stadium för att företagaren skulle veta vad som var realistiskt, allt för att underlätta tillståndsprocessen och spara tid och pengar. Det har under senare tid hänt att den som sökt tillstånd av något slag fått svaret av den politiska ledningen, ”kom in med ett förslag så tar vi ställning till det”. I något fall har det förfaringssättet inneburit avsevärd fördyring när ett väl utarbetat förslag till ombyggnad förkastades. Detta hade kunnat undvikas om planeringsprocessen redan från början utförts i samarbete mellan politiker, tjänstemän och företagare.
Det är uppenbart att Strömstad behöver ny politisk ledning. En ledning som inser att det är besöksnäringen vi lever av i den här kommunen, en ledning som kan föra en konstruktiv dialog med såväl företagare som kommuninvånare och som förstår att de lojala och kompetenta kommunanställda vi har är en stor tillgång.
tisdag 31 augusti 2010
onsdag 18 augusti 2010
Beslutsångest råder i Strömstad
Beslutsångest snarare än handlingskraft
kännetecknar Strömstads politiska ledning
Det är ingen hejd på vad Strömstadspartiet tillsammans med socialdemokraterna har åstadkommit under innevarande mandatperiod om man läser strömstadspartiets hemsida. Det är bara det att en hel del av det som räknas upp både beslutades och planerades under den förra mandatperioden. Sanningen är att mycket av nödvändig planering i stället stannat av under den tid som nuvarande majoritet styrt kommunen. Beslutsångest snarare än handlingskraft kännetecknar den nuvarande politiska ledningen.
Jo, några saker har man gjort. Man har höjt kommunalskatten. Man har också ökat kostnaderna för den politiska organisationen med drygt en miljon kronor om året. Tvärtemot vad strömstadspartiet hade sagt i sitt politiska program att man ville göra. Under mandatperioden blir det ca 4,5 miljoner kronor. Samtidigt har kommunens förvaltningar tvingats till nedskärningar under vart och ett av de gångna fyra åren.
Så fort strömstadspartiet och socialdemokraterna tillträdde makten för snart fyra år sedan infördes nya politiska tjänster som vice ordförande i kommunstyrelsen och i tre nämnder. Dessa uppdrag inrättade den styrande majoriteten för egen räkning. Det fanns naturligtvis inga rationella skäl till det; varför skulle det över en natt plötsligt uppstå ett behov av en halvtidstjänst för ytterligare ett kommunalråd med en lön på ca 21 000 kronor i månaden. Här förefaller egenintresset ha tagit över det som står i strömstadspartiets partiprogram.
Nu pågår det en översyn av de politiska arvodena. Av de förslag som framkommit från politiskt håll kan man konstatera att den sittande majoriteten vill höja arvodet för kommunstyrelsens ordförande ganska mycket. Man föreslår långt större höjning än genomsnittliga löneökningar för anställda i den kommunala sektorn. Folkpartiet motsätter sig en sådan kraftig höjning. Vi tycker att det räcker att löneökningarna för politiker ligger i nivå med lönehöjningar för tjänstemän i kommunen.
Bertil Olin
Folkpartiet liberalerna i Strömstad
kännetecknar Strömstads politiska ledning
Det är ingen hejd på vad Strömstadspartiet tillsammans med socialdemokraterna har åstadkommit under innevarande mandatperiod om man läser strömstadspartiets hemsida. Det är bara det att en hel del av det som räknas upp både beslutades och planerades under den förra mandatperioden. Sanningen är att mycket av nödvändig planering i stället stannat av under den tid som nuvarande majoritet styrt kommunen. Beslutsångest snarare än handlingskraft kännetecknar den nuvarande politiska ledningen.
Jo, några saker har man gjort. Man har höjt kommunalskatten. Man har också ökat kostnaderna för den politiska organisationen med drygt en miljon kronor om året. Tvärtemot vad strömstadspartiet hade sagt i sitt politiska program att man ville göra. Under mandatperioden blir det ca 4,5 miljoner kronor. Samtidigt har kommunens förvaltningar tvingats till nedskärningar under vart och ett av de gångna fyra åren.
Så fort strömstadspartiet och socialdemokraterna tillträdde makten för snart fyra år sedan infördes nya politiska tjänster som vice ordförande i kommunstyrelsen och i tre nämnder. Dessa uppdrag inrättade den styrande majoriteten för egen räkning. Det fanns naturligtvis inga rationella skäl till det; varför skulle det över en natt plötsligt uppstå ett behov av en halvtidstjänst för ytterligare ett kommunalråd med en lön på ca 21 000 kronor i månaden. Här förefaller egenintresset ha tagit över det som står i strömstadspartiets partiprogram.
Nu pågår det en översyn av de politiska arvodena. Av de förslag som framkommit från politiskt håll kan man konstatera att den sittande majoriteten vill höja arvodet för kommunstyrelsens ordförande ganska mycket. Man föreslår långt större höjning än genomsnittliga löneökningar för anställda i den kommunala sektorn. Folkpartiet motsätter sig en sådan kraftig höjning. Vi tycker att det räcker att löneökningarna för politiker ligger i nivå med lönehöjningar för tjänstemän i kommunen.
Bertil Olin
Folkpartiet liberalerna i Strömstad
tisdag 25 maj 2010
Alliansregeringen bäst i klassen
Jag förstår att det svider i hjärtat hos många rödgröna själar när vår alliansregerings sätt att hantera finanskrisen får beröm av både politiker och finansbedömare runt om i Europa. Bäst i klassen är det epitet alliansregeringen får. Denna frustration framträder tydligt i Lennart Mattssons insändare i Strömstadstidningen, som innehåller en rad insinuanta påståenden om alliansens illvilja mot svenska folket. Vad är det för fel att jämföra vad fackliga förhandlingar ger i plånboken med vad jobbskatteavdraget ger. Trots LO:s och socialdemokratins ständiga tal om låglönesatsningar behövdes det en borglig regering för att det skulle bli verklighet.
Att det ska löna sig att arbeta är en viktig princip som alltfler regeringar ute i Europa nu också anammar. De rödgröna vill om de kommer till makten återgå till ett system med mer bidrag. Men, hallå, det var ju det som var så misslyckat under förra mandatperioden och som gjorde att det blev regeringsskifte. Har Lennart Mattsson redan glömt det. Världens egentligen friskaste folk var Europas sjukaste enligt sjukförsäkringsstatistiken. Incitamenten att ta de arbeten som erbjöds var mycket svaga. 100 tusentals människor förtidspensionerades dessutom för att dölja arbetslöshetssiffrorna. Då gick det tydligen an att leva på 65% av sin lön. Att det inte gick att fortsätta på det sättet var uppenbart för en majoritet av svenska folket då. Det vore förödande för landet om bidragslinjen i svensk politik återigen skulle införas.
Hur det kan gå om man inte håller hårt i ett lands finanser har vi ett tydligt exempel på i fallet Grekland. Överbudspolitik, med orimliga sociala förmåner, som extremt låg pensionsålder och två extra månadslöner om året, för att inte tala om att offentliga anställningar getts till alltför många människor bara för att hålla nere arbetslöshetssiffrorna knäckte grekisk ekonomi.
Det vi i Sverige behöver minst av allt är en politik för bidrag och icke arbete enligt de rödgrönas modell.
Att det ska löna sig att arbeta är en viktig princip som alltfler regeringar ute i Europa nu också anammar. De rödgröna vill om de kommer till makten återgå till ett system med mer bidrag. Men, hallå, det var ju det som var så misslyckat under förra mandatperioden och som gjorde att det blev regeringsskifte. Har Lennart Mattsson redan glömt det. Världens egentligen friskaste folk var Europas sjukaste enligt sjukförsäkringsstatistiken. Incitamenten att ta de arbeten som erbjöds var mycket svaga. 100 tusentals människor förtidspensionerades dessutom för att dölja arbetslöshetssiffrorna. Då gick det tydligen an att leva på 65% av sin lön. Att det inte gick att fortsätta på det sättet var uppenbart för en majoritet av svenska folket då. Det vore förödande för landet om bidragslinjen i svensk politik återigen skulle införas.
Hur det kan gå om man inte håller hårt i ett lands finanser har vi ett tydligt exempel på i fallet Grekland. Överbudspolitik, med orimliga sociala förmåner, som extremt låg pensionsålder och två extra månadslöner om året, för att inte tala om att offentliga anställningar getts till alltför många människor bara för att hålla nere arbetslöshetssiffrorna knäckte grekisk ekonomi.
Det vi i Sverige behöver minst av allt är en politik för bidrag och icke arbete enligt de rödgrönas modell.
söndag 2 maj 2010
Vårdvalet
Patienterna är vinnarna
Ett antal företrädare för vänsterpartiet uttalade sig i en debattartikel negativt om den vårdvalsreform som nu är på väg att genomföras i Sverige. I vanlig ordning lägger vänsterpartister ut dimridåer med ord som solidaritet, medborgarinflytande och demokrati när man förfäktar att offentligt monopol är enda lösningen för de flesta verksamheter i samhället.
Det fria vårdvalet inom primärvården genomförs efter regeringsbeslut . Högst motvilligt i Västra Götaland kan man tänka. Socialdemokraterna har ju lovat riva upp det beslutet om man kommer till makten vid nästa års val.
I samhället i övrigt välkomnar vi företeelser som valfrihet och konkurrens. Monopol motarbetas därför att det minskar effektivitet och fördyrar. Är det inte då märkligt att inom ett område har monopolet hyllats av många som det enda rätta, nämligen inom sjukvården i Västra Götaland.
Att det fria vårdvalet skulle innebära misstro mot de vårdanställdas förmåga att utveckla och förnya vården som artikelförfattarna skriver är rent nonsens. Det är precis tvärt om. Möjligheterna att utveckla och förnya vården inom monopolet är mycket begränsade. Med nya etableringar ökar de möjligheterna och redan existerande vårdcentraler får behövlig och förhoppningsvis stimulerande konkurrens.
Etablering av nya vårdcentraler sker inte bara i tätbefolkade områden. Även flera små orter får nu valfrihet. Det är lätt att förstå att en enda offentlig vårdcentral på en ort inte alltid bedriver verksamheten på effektivaste sätt just på grund av bristen på konkurrens. Lek med tanken att det bara skulle finnas en matbutik eller en bilverkstad i en mindre stad och att innehållet i butiken och verksamheten i bilverkstaden skulle styras av politiker som dessutom inte ens finns på plats. Det låter korkat, men det är just så som sjukvården styrs. Vårdcentralen i Strömstad levde under perioden 2002 – 2006 inte något år upp till det avtal som tecknats med hälso-och sjukvårdsnämnden för norra Bohuslän. Främst fanns brister i tillgänglighet. Dessa brister kvarstår. Nu när en ny vårdcentral är på väg att etablera sig i Strömstad har det blivit fart på den offentliga vårdcentralen. En inbjudan till öppet hus har skickats ut till alla invånare. Nu plötsligt vill man träffa sina kunder och fråga vad de tycker är bra eller dåligt med sjukvården i Strömstad. Konkurrensen kanske för något gott med sig.
Rätten till sjukvård får inte bli en klassfråga eller en plånboksfråga hör man ofta från vänsterhåll. Det är just det som nuvarande sjukvårdspolitik i Västra Götaland skapat. Bristande tillgänglighet och vårdköer har inneburit att patienter som har råd att betala för sjukvård en gång till ofta vänder sig till privata vårdgivare. Bästa sättet att bekämpa en utveckling som innebär att rätten till sjukvård blir en klassfråga är att helt överge det planhushållningssystem som råder inom sjukvården i Västra Götaland och låta fri etablering bli en ledstjärna.
Bertil Olin november 2009
Ett antal företrädare för vänsterpartiet uttalade sig i en debattartikel negativt om den vårdvalsreform som nu är på väg att genomföras i Sverige. I vanlig ordning lägger vänsterpartister ut dimridåer med ord som solidaritet, medborgarinflytande och demokrati när man förfäktar att offentligt monopol är enda lösningen för de flesta verksamheter i samhället.
Det fria vårdvalet inom primärvården genomförs efter regeringsbeslut . Högst motvilligt i Västra Götaland kan man tänka. Socialdemokraterna har ju lovat riva upp det beslutet om man kommer till makten vid nästa års val.
I samhället i övrigt välkomnar vi företeelser som valfrihet och konkurrens. Monopol motarbetas därför att det minskar effektivitet och fördyrar. Är det inte då märkligt att inom ett område har monopolet hyllats av många som det enda rätta, nämligen inom sjukvården i Västra Götaland.
Att det fria vårdvalet skulle innebära misstro mot de vårdanställdas förmåga att utveckla och förnya vården som artikelförfattarna skriver är rent nonsens. Det är precis tvärt om. Möjligheterna att utveckla och förnya vården inom monopolet är mycket begränsade. Med nya etableringar ökar de möjligheterna och redan existerande vårdcentraler får behövlig och förhoppningsvis stimulerande konkurrens.
Etablering av nya vårdcentraler sker inte bara i tätbefolkade områden. Även flera små orter får nu valfrihet. Det är lätt att förstå att en enda offentlig vårdcentral på en ort inte alltid bedriver verksamheten på effektivaste sätt just på grund av bristen på konkurrens. Lek med tanken att det bara skulle finnas en matbutik eller en bilverkstad i en mindre stad och att innehållet i butiken och verksamheten i bilverkstaden skulle styras av politiker som dessutom inte ens finns på plats. Det låter korkat, men det är just så som sjukvården styrs. Vårdcentralen i Strömstad levde under perioden 2002 – 2006 inte något år upp till det avtal som tecknats med hälso-och sjukvårdsnämnden för norra Bohuslän. Främst fanns brister i tillgänglighet. Dessa brister kvarstår. Nu när en ny vårdcentral är på väg att etablera sig i Strömstad har det blivit fart på den offentliga vårdcentralen. En inbjudan till öppet hus har skickats ut till alla invånare. Nu plötsligt vill man träffa sina kunder och fråga vad de tycker är bra eller dåligt med sjukvården i Strömstad. Konkurrensen kanske för något gott med sig.
Rätten till sjukvård får inte bli en klassfråga eller en plånboksfråga hör man ofta från vänsterhåll. Det är just det som nuvarande sjukvårdspolitik i Västra Götaland skapat. Bristande tillgänglighet och vårdköer har inneburit att patienter som har råd att betala för sjukvård en gång till ofta vänder sig till privata vårdgivare. Bästa sättet att bekämpa en utveckling som innebär att rätten till sjukvård blir en klassfråga är att helt överge det planhushållningssystem som råder inom sjukvården i Västra Götaland och låta fri etablering bli en ledstjärna.
Bertil Olin november 2009
Strömstadspartiet katastrof för Strömstad
Populism ledstjärna för Strömstadspartiet.
För ett tag sedan kunde man läsa i tidningen vilka frågor strömstadspolitiker tycker är viktigt att driva inför framtiden. Strömstadspartiets Sven Moosberg anförde att finns anledning se över den politiska organisationen för att minska kostnaderna. Samma uttalande finns för övrigt att läsa i strömstadspartiets partiprogram som ett antaget mål inför valet för snart fyra år sedan.
Det kan då vara på sin plats att påminna om vad majoriteten, d v s strömstadspartiet och socialdemokraterna gjorde direkt efter valet 2006. Man gjorde precis tvärtom. Man beslutade att utöka den politiska organisationen genom att införa en ny tjänst som andre vice ordförande i kommunstyrelsen och dessutom tjänster som andre vice ordförande i övriga nämnder. I ett huj ökades kostnaderna för den politiska organisationen med drygt en miljon kronor per år. Pengar som skulle gjort bättre nytta i nämnder med ständiga besparingskrav hängande över sig. Det strömstadspartiet sa att man ville göra rimmar alltså dåligt med vad man i praktiken sedan gjorde. Nu upprepar man samma mål med minskad politisk organisationen gång till. Hur trovärdigt är det?
Strömstadspartiet kom till makten genom ren och skär populism när det gäller många sakfrågor. Nödvändig ombyggnad av södra Hamngatan för att bland annat ge mer plats för gångtrafikanter var man emot. Ombyggnaden innebar att befintliga träd måste tas bort (varav flera dessutom var sjuka). Detta gjorde rätt många strömstadsbor upprörda. Missnöjet kanaliserades i hög grad genom Strömstadspartiet. Det är förståligt att gemene man reagerar på en sådan förändring, men eftersom dåvarande ansvariga politiker och tjänstemän visste att slutresultatet skulle bli bra genomfördes ombyggnaden. Dubbelriktning av trafiken på Östra Klevgatan ingick också i projektet.
Hur som helst blev ombyggnaden av Södra Hamngatan mycket lyckad. En och annan medlem i Strömstadspartiet har också tvingats erkänna det i efterhand.
För övrigt lovade Strömstadspartiet att enkelrikta trafiken igen om man kom till makten. När blir det?
Frågan är inför nästa val. Vill vi ha ett parti vid makten som saknar all form av ideologi och som gång på gång fått äta upp sina populistiska utspel. Var det vad strömstadsborna hade väntat sig att en röst på Strömstadspartiet skulle ge socialdemokraterna, som år 2006 gjorde sitt sämsta val någonsin i Strömstad, de flesta nämnordförandeposterna och ordförandeposten i kommunstyrelsen därtill.
För ett tag sedan kunde man läsa i tidningen vilka frågor strömstadspolitiker tycker är viktigt att driva inför framtiden. Strömstadspartiets Sven Moosberg anförde att finns anledning se över den politiska organisationen för att minska kostnaderna. Samma uttalande finns för övrigt att läsa i strömstadspartiets partiprogram som ett antaget mål inför valet för snart fyra år sedan.
Det kan då vara på sin plats att påminna om vad majoriteten, d v s strömstadspartiet och socialdemokraterna gjorde direkt efter valet 2006. Man gjorde precis tvärtom. Man beslutade att utöka den politiska organisationen genom att införa en ny tjänst som andre vice ordförande i kommunstyrelsen och dessutom tjänster som andre vice ordförande i övriga nämnder. I ett huj ökades kostnaderna för den politiska organisationen med drygt en miljon kronor per år. Pengar som skulle gjort bättre nytta i nämnder med ständiga besparingskrav hängande över sig. Det strömstadspartiet sa att man ville göra rimmar alltså dåligt med vad man i praktiken sedan gjorde. Nu upprepar man samma mål med minskad politisk organisationen gång till. Hur trovärdigt är det?
Strömstadspartiet kom till makten genom ren och skär populism när det gäller många sakfrågor. Nödvändig ombyggnad av södra Hamngatan för att bland annat ge mer plats för gångtrafikanter var man emot. Ombyggnaden innebar att befintliga träd måste tas bort (varav flera dessutom var sjuka). Detta gjorde rätt många strömstadsbor upprörda. Missnöjet kanaliserades i hög grad genom Strömstadspartiet. Det är förståligt att gemene man reagerar på en sådan förändring, men eftersom dåvarande ansvariga politiker och tjänstemän visste att slutresultatet skulle bli bra genomfördes ombyggnaden. Dubbelriktning av trafiken på Östra Klevgatan ingick också i projektet.
Hur som helst blev ombyggnaden av Södra Hamngatan mycket lyckad. En och annan medlem i Strömstadspartiet har också tvingats erkänna det i efterhand.
För övrigt lovade Strömstadspartiet att enkelrikta trafiken igen om man kom till makten. När blir det?
Frågan är inför nästa val. Vill vi ha ett parti vid makten som saknar all form av ideologi och som gång på gång fått äta upp sina populistiska utspel. Var det vad strömstadsborna hade väntat sig att en röst på Strömstadspartiet skulle ge socialdemokraterna, som år 2006 gjorde sitt sämsta val någonsin i Strömstad, de flesta nämnordförandeposterna och ordförandeposten i kommunstyrelsen därtill.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
