Jag förstår att det svider i hjärtat hos många rödgröna själar när vår alliansregerings sätt att hantera finanskrisen får beröm av både politiker och finansbedömare runt om i Europa. Bäst i klassen är det epitet alliansregeringen får. Denna frustration framträder tydligt i Lennart Mattssons insändare i Strömstadstidningen, som innehåller en rad insinuanta påståenden om alliansens illvilja mot svenska folket. Vad är det för fel att jämföra vad fackliga förhandlingar ger i plånboken med vad jobbskatteavdraget ger. Trots LO:s och socialdemokratins ständiga tal om låglönesatsningar behövdes det en borglig regering för att det skulle bli verklighet.
Att det ska löna sig att arbeta är en viktig princip som alltfler regeringar ute i Europa nu också anammar. De rödgröna vill om de kommer till makten återgå till ett system med mer bidrag. Men, hallå, det var ju det som var så misslyckat under förra mandatperioden och som gjorde att det blev regeringsskifte. Har Lennart Mattsson redan glömt det. Världens egentligen friskaste folk var Europas sjukaste enligt sjukförsäkringsstatistiken. Incitamenten att ta de arbeten som erbjöds var mycket svaga. 100 tusentals människor förtidspensionerades dessutom för att dölja arbetslöshetssiffrorna. Då gick det tydligen an att leva på 65% av sin lön. Att det inte gick att fortsätta på det sättet var uppenbart för en majoritet av svenska folket då. Det vore förödande för landet om bidragslinjen i svensk politik återigen skulle införas.
Hur det kan gå om man inte håller hårt i ett lands finanser har vi ett tydligt exempel på i fallet Grekland. Överbudspolitik, med orimliga sociala förmåner, som extremt låg pensionsålder och två extra månadslöner om året, för att inte tala om att offentliga anställningar getts till alltför många människor bara för att hålla nere arbetslöshetssiffrorna knäckte grekisk ekonomi.
Det vi i Sverige behöver minst av allt är en politik för bidrag och icke arbete enligt de rödgrönas modell.
tisdag 25 maj 2010
söndag 2 maj 2010
Vårdvalet
Patienterna är vinnarna
Ett antal företrädare för vänsterpartiet uttalade sig i en debattartikel negativt om den vårdvalsreform som nu är på väg att genomföras i Sverige. I vanlig ordning lägger vänsterpartister ut dimridåer med ord som solidaritet, medborgarinflytande och demokrati när man förfäktar att offentligt monopol är enda lösningen för de flesta verksamheter i samhället.
Det fria vårdvalet inom primärvården genomförs efter regeringsbeslut . Högst motvilligt i Västra Götaland kan man tänka. Socialdemokraterna har ju lovat riva upp det beslutet om man kommer till makten vid nästa års val.
I samhället i övrigt välkomnar vi företeelser som valfrihet och konkurrens. Monopol motarbetas därför att det minskar effektivitet och fördyrar. Är det inte då märkligt att inom ett område har monopolet hyllats av många som det enda rätta, nämligen inom sjukvården i Västra Götaland.
Att det fria vårdvalet skulle innebära misstro mot de vårdanställdas förmåga att utveckla och förnya vården som artikelförfattarna skriver är rent nonsens. Det är precis tvärt om. Möjligheterna att utveckla och förnya vården inom monopolet är mycket begränsade. Med nya etableringar ökar de möjligheterna och redan existerande vårdcentraler får behövlig och förhoppningsvis stimulerande konkurrens.
Etablering av nya vårdcentraler sker inte bara i tätbefolkade områden. Även flera små orter får nu valfrihet. Det är lätt att förstå att en enda offentlig vårdcentral på en ort inte alltid bedriver verksamheten på effektivaste sätt just på grund av bristen på konkurrens. Lek med tanken att det bara skulle finnas en matbutik eller en bilverkstad i en mindre stad och att innehållet i butiken och verksamheten i bilverkstaden skulle styras av politiker som dessutom inte ens finns på plats. Det låter korkat, men det är just så som sjukvården styrs. Vårdcentralen i Strömstad levde under perioden 2002 – 2006 inte något år upp till det avtal som tecknats med hälso-och sjukvårdsnämnden för norra Bohuslän. Främst fanns brister i tillgänglighet. Dessa brister kvarstår. Nu när en ny vårdcentral är på väg att etablera sig i Strömstad har det blivit fart på den offentliga vårdcentralen. En inbjudan till öppet hus har skickats ut till alla invånare. Nu plötsligt vill man träffa sina kunder och fråga vad de tycker är bra eller dåligt med sjukvården i Strömstad. Konkurrensen kanske för något gott med sig.
Rätten till sjukvård får inte bli en klassfråga eller en plånboksfråga hör man ofta från vänsterhåll. Det är just det som nuvarande sjukvårdspolitik i Västra Götaland skapat. Bristande tillgänglighet och vårdköer har inneburit att patienter som har råd att betala för sjukvård en gång till ofta vänder sig till privata vårdgivare. Bästa sättet att bekämpa en utveckling som innebär att rätten till sjukvård blir en klassfråga är att helt överge det planhushållningssystem som råder inom sjukvården i Västra Götaland och låta fri etablering bli en ledstjärna.
Bertil Olin november 2009
Ett antal företrädare för vänsterpartiet uttalade sig i en debattartikel negativt om den vårdvalsreform som nu är på väg att genomföras i Sverige. I vanlig ordning lägger vänsterpartister ut dimridåer med ord som solidaritet, medborgarinflytande och demokrati när man förfäktar att offentligt monopol är enda lösningen för de flesta verksamheter i samhället.
Det fria vårdvalet inom primärvården genomförs efter regeringsbeslut . Högst motvilligt i Västra Götaland kan man tänka. Socialdemokraterna har ju lovat riva upp det beslutet om man kommer till makten vid nästa års val.
I samhället i övrigt välkomnar vi företeelser som valfrihet och konkurrens. Monopol motarbetas därför att det minskar effektivitet och fördyrar. Är det inte då märkligt att inom ett område har monopolet hyllats av många som det enda rätta, nämligen inom sjukvården i Västra Götaland.
Att det fria vårdvalet skulle innebära misstro mot de vårdanställdas förmåga att utveckla och förnya vården som artikelförfattarna skriver är rent nonsens. Det är precis tvärt om. Möjligheterna att utveckla och förnya vården inom monopolet är mycket begränsade. Med nya etableringar ökar de möjligheterna och redan existerande vårdcentraler får behövlig och förhoppningsvis stimulerande konkurrens.
Etablering av nya vårdcentraler sker inte bara i tätbefolkade områden. Även flera små orter får nu valfrihet. Det är lätt att förstå att en enda offentlig vårdcentral på en ort inte alltid bedriver verksamheten på effektivaste sätt just på grund av bristen på konkurrens. Lek med tanken att det bara skulle finnas en matbutik eller en bilverkstad i en mindre stad och att innehållet i butiken och verksamheten i bilverkstaden skulle styras av politiker som dessutom inte ens finns på plats. Det låter korkat, men det är just så som sjukvården styrs. Vårdcentralen i Strömstad levde under perioden 2002 – 2006 inte något år upp till det avtal som tecknats med hälso-och sjukvårdsnämnden för norra Bohuslän. Främst fanns brister i tillgänglighet. Dessa brister kvarstår. Nu när en ny vårdcentral är på väg att etablera sig i Strömstad har det blivit fart på den offentliga vårdcentralen. En inbjudan till öppet hus har skickats ut till alla invånare. Nu plötsligt vill man träffa sina kunder och fråga vad de tycker är bra eller dåligt med sjukvården i Strömstad. Konkurrensen kanske för något gott med sig.
Rätten till sjukvård får inte bli en klassfråga eller en plånboksfråga hör man ofta från vänsterhåll. Det är just det som nuvarande sjukvårdspolitik i Västra Götaland skapat. Bristande tillgänglighet och vårdköer har inneburit att patienter som har råd att betala för sjukvård en gång till ofta vänder sig till privata vårdgivare. Bästa sättet att bekämpa en utveckling som innebär att rätten till sjukvård blir en klassfråga är att helt överge det planhushållningssystem som råder inom sjukvården i Västra Götaland och låta fri etablering bli en ledstjärna.
Bertil Olin november 2009
Strömstadspartiet katastrof för Strömstad
Populism ledstjärna för Strömstadspartiet.
För ett tag sedan kunde man läsa i tidningen vilka frågor strömstadspolitiker tycker är viktigt att driva inför framtiden. Strömstadspartiets Sven Moosberg anförde att finns anledning se över den politiska organisationen för att minska kostnaderna. Samma uttalande finns för övrigt att läsa i strömstadspartiets partiprogram som ett antaget mål inför valet för snart fyra år sedan.
Det kan då vara på sin plats att påminna om vad majoriteten, d v s strömstadspartiet och socialdemokraterna gjorde direkt efter valet 2006. Man gjorde precis tvärtom. Man beslutade att utöka den politiska organisationen genom att införa en ny tjänst som andre vice ordförande i kommunstyrelsen och dessutom tjänster som andre vice ordförande i övriga nämnder. I ett huj ökades kostnaderna för den politiska organisationen med drygt en miljon kronor per år. Pengar som skulle gjort bättre nytta i nämnder med ständiga besparingskrav hängande över sig. Det strömstadspartiet sa att man ville göra rimmar alltså dåligt med vad man i praktiken sedan gjorde. Nu upprepar man samma mål med minskad politisk organisationen gång till. Hur trovärdigt är det?
Strömstadspartiet kom till makten genom ren och skär populism när det gäller många sakfrågor. Nödvändig ombyggnad av södra Hamngatan för att bland annat ge mer plats för gångtrafikanter var man emot. Ombyggnaden innebar att befintliga träd måste tas bort (varav flera dessutom var sjuka). Detta gjorde rätt många strömstadsbor upprörda. Missnöjet kanaliserades i hög grad genom Strömstadspartiet. Det är förståligt att gemene man reagerar på en sådan förändring, men eftersom dåvarande ansvariga politiker och tjänstemän visste att slutresultatet skulle bli bra genomfördes ombyggnaden. Dubbelriktning av trafiken på Östra Klevgatan ingick också i projektet.
Hur som helst blev ombyggnaden av Södra Hamngatan mycket lyckad. En och annan medlem i Strömstadspartiet har också tvingats erkänna det i efterhand.
För övrigt lovade Strömstadspartiet att enkelrikta trafiken igen om man kom till makten. När blir det?
Frågan är inför nästa val. Vill vi ha ett parti vid makten som saknar all form av ideologi och som gång på gång fått äta upp sina populistiska utspel. Var det vad strömstadsborna hade väntat sig att en röst på Strömstadspartiet skulle ge socialdemokraterna, som år 2006 gjorde sitt sämsta val någonsin i Strömstad, de flesta nämnordförandeposterna och ordförandeposten i kommunstyrelsen därtill.
För ett tag sedan kunde man läsa i tidningen vilka frågor strömstadspolitiker tycker är viktigt att driva inför framtiden. Strömstadspartiets Sven Moosberg anförde att finns anledning se över den politiska organisationen för att minska kostnaderna. Samma uttalande finns för övrigt att läsa i strömstadspartiets partiprogram som ett antaget mål inför valet för snart fyra år sedan.
Det kan då vara på sin plats att påminna om vad majoriteten, d v s strömstadspartiet och socialdemokraterna gjorde direkt efter valet 2006. Man gjorde precis tvärtom. Man beslutade att utöka den politiska organisationen genom att införa en ny tjänst som andre vice ordförande i kommunstyrelsen och dessutom tjänster som andre vice ordförande i övriga nämnder. I ett huj ökades kostnaderna för den politiska organisationen med drygt en miljon kronor per år. Pengar som skulle gjort bättre nytta i nämnder med ständiga besparingskrav hängande över sig. Det strömstadspartiet sa att man ville göra rimmar alltså dåligt med vad man i praktiken sedan gjorde. Nu upprepar man samma mål med minskad politisk organisationen gång till. Hur trovärdigt är det?
Strömstadspartiet kom till makten genom ren och skär populism när det gäller många sakfrågor. Nödvändig ombyggnad av södra Hamngatan för att bland annat ge mer plats för gångtrafikanter var man emot. Ombyggnaden innebar att befintliga träd måste tas bort (varav flera dessutom var sjuka). Detta gjorde rätt många strömstadsbor upprörda. Missnöjet kanaliserades i hög grad genom Strömstadspartiet. Det är förståligt att gemene man reagerar på en sådan förändring, men eftersom dåvarande ansvariga politiker och tjänstemän visste att slutresultatet skulle bli bra genomfördes ombyggnaden. Dubbelriktning av trafiken på Östra Klevgatan ingick också i projektet.
Hur som helst blev ombyggnaden av Södra Hamngatan mycket lyckad. En och annan medlem i Strömstadspartiet har också tvingats erkänna det i efterhand.
För övrigt lovade Strömstadspartiet att enkelrikta trafiken igen om man kom till makten. När blir det?
Frågan är inför nästa val. Vill vi ha ett parti vid makten som saknar all form av ideologi och som gång på gång fått äta upp sina populistiska utspel. Var det vad strömstadsborna hade väntat sig att en röst på Strömstadspartiet skulle ge socialdemokraterna, som år 2006 gjorde sitt sämsta val någonsin i Strömstad, de flesta nämnordförandeposterna och ordförandeposten i kommunstyrelsen därtill.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
